Ö till Ö, årets häftigaste upplevelse

Wow, vilken grej. Nu är det avklarat, en av säsongens stora höjdpunkter. Å så bra det gick.
Här följer en summering:

39km run, 10 km swim & 17 km bike. The Island to Island race in the Stockholm Archipelago.

Vi styrde kosan mot den kungliga huvudstaden redan på fredagskvällen. En tävling av dessa mått kräver en viss dos av acklimatisering. Efter att hoppat på rätt tunnelbanatåg, fast i fel riktning, kom vi efter lite förvirring fram till platsen där vi skulle spendera natten. Värden upplät sitt sovrum och säng(+tältsäng) till oss, för att själv spendera natten på en luftmadrass. Tack för detta!
Trots att en hel del nervositet redan infunnit sig, så blev det en god natts sömn.
Vid lunchtid på lördagen hoppade vi på bussen från Slussen ut till Stavsnäs för att sedan ta färjan ut till Sandhamn. På färjan träffade vi på ett annat lag, (tävlingens äldsta, 53 & 56år, visade det sig) och diskuterade lite taktik. Vi hade samma tankegångar gällande upplägget dvs less is more.
Vi anlände i god tid och kunde spendera några timmar i horisontalläge i solen. Allt eftersom droppade lagen in. Oroande många såg ut som vinnare, redan innan start. Fast jag har under denna säsongen kommit till insikt om att image och prestation inte går hand i hand. Tack å lov.
En timmes racebriefing följt av "den sista måltiden". 120 personer åt pasta och köttfärssås för gissningsvis 300 pers. Under middagen snackade vi taktik med andra lag. En del hade väldigt seriösa tidsplaner som skulle följas, andra hade varit ute å kört igenom stora delar av sträckan.
Ett tredje lag hade tränat enkom för denna tävling. Å där satt vi. Inget körschema, ingen koll på banan över huvudtaget, och vår gemensamma träning bestod av 1h i Växjösjön, och 1,5h i/på Hissö. Vart skulle det här sluta? En dimma av nervositet låg över TC.
Natten spenderades på en närbelägen ö, Lökholmen, i logement tillsammans med 3 andra lag. Utrustning gicks igenom, väskor packades, visselpipor försvann och kom till rätta. Badmössor provades, neoprenmössor valdes bort. Runt 21tiden blev det dags att krypa till sängs. Tejpa fötter, i med öronproppar sen godnatt. Klockan ställd på 03:45.
Sov faktiskt riktigt gott, och kände mig riktigt pigg, trots att uret visade miss i nassen. Ett par deciliter adrenalin som rusade runt i kroppen gjorde förmodligen sitt till.
En lätt frukost inmundigades på seglarhotellet i Sandhamn. När vi entrade frukostsalen (tillika bar och dansgolv) möttes vi av en härlig doft av fylla, svett och avslagen öl. En bartender sopade upp det sista glaskrosset från golvet. Dom sista partygästerna hade förmodligen precis kastat in handduken. Kulturkrock!
Ut i natten, dags för ombyte. Vasselin lite här å där(glömde visst knävecken, med facit i hand) och 5 pisspauser senare står alla lagen på startlinjen utanför hotellet. Finlands(?) färjan har nyss passerat och startskottet går. Masterstart genom sandhamnsbyn ner till en strand. På racemötet sades att det var runt 15-16grader i havet. En sanning med modifikation skulle det visa sig. Den hårda vägen. 11-13grader är mer korrekt.
Första simningen 1650m. Vattnet är verkligen kallt. Riktigt kallt.
1650m från en ö till en annan, är nått helt annat än 2x800m varvbana.
Vi gör en rätt dålig simning. Ganska snett och väldigt osynkat.
Väl uppe ur vattnet är man rejält kall. Ansiktet är bortdomnat och det är väldigt svårt att forma läpparna till hörbara ord. Det blir mest mummel.
Härifrån och 9 timmar framåt är minnena ganska suddiga. Vad öarna heter eller hur långa sträckorna är har jag ingen aning om. Lite fragment av händelser här å där, men det mesta består av en stor kall sås. Vi simmar å springer, simmar å springer å simmar å springer. Några korta, några lite längre. Vi bestämmer oss för att ta av oss dräkten på överkroppen om löpsträckorna är mer än 5km. Detta görs i farten och funkar faktiskt bra. Och är nödvändigt, för det blir verkligen grisvarmt i dräkten annars.
Vi öppnar ganska defensivt med tanke på den långa dagen vi har framför oss. På långlöpningarna blir vi omsprungna av en del lag, men vi låter dom försvinna i horisonten och fokuserar på vårt eget lopp. Allt eftersom timmarna går, vilket dom gör förvånansvärt fort, så plockar vi in lag efter lag. Vi äter och dricker det mesta som vi kommer över på de olika stationerna. Kokt korv, buljong, red bull, energikakor, bullar, kaffe, saltgurka. Då å då fyller jag på en mugg i Jonas camelbak. En härlig blandning blir det. Saft, sportdryck å redbull.
Tidsuppfattningen är som sagt dålig. Men vi vet att vi har en 1400m simning framför oss. Detta var nog den värsta under hela loppet. Dels för att man varit i gång i väldigt många timmar, dels för att det är väldigt kallt i vattnet. Å 1400m innebär att man måste ligga i ganska länge och man hinner bli rejält avkyld. När vi äntligen når andra sida och tar oss upp för de alltid lika hala och oberäkneliga klipporna möts vi av en funktionär. Vi får varsin twix. Det är bara att mata in den i munnen. Jag fryser så jag hackar tänder, så att tugga twixen behöver jag inte bry mig om. Smidigt. Än en gång pissar jag i dräkten. Detta känns som ett väl valt tillfälle. All värme är välkommen. Har börjat få lite skavsår i knävecken, å aj vad det svider när pisset rinner ner längs benen.
Ju mer tiden går, desto närmare kommer vi till cykelmomentet. Detta känns som en viktigt punkt, iaf mentalt. Har man väl kommit hit, så är det i princip bara en 90minuters defilering in till mål. Och framför allt så blir det ett skönt avbräck mot det man ägnat sig åt de senaste timmarna. 17km avverkas på 55min. Alla lagen kör på likadana damcyklar. Vi håller uppe farten bra. Nu kan man börja tänka på målet. Äntligen.
Vi simmar å springer ytterliggare några gånger. När vi äntligen kliver i land på Utö så möts vi av en hejarklack. Nu återstår bara 2km grusvägslöpning. Min klockan visar på 10:43. Hjärnan är avstängd vid det här laget, men jag lyckas med nöd och näppe räkna ut att vi borde klara 11timmars gränsen om vi kan ligga i 7min-fart. Vi trycker på allt vad vi har, det är långa 2km. Framförallt är det en tung lång backe uppe till Värdshuset och målgången. Efter 10:57 bryter vi mållinjen hand i hand. Lyckliga som få.
Vi kommer in som lag nr 11. En sån framskjuten placering hade vi aldrig kunnat drömma om. Vi fokuserade inte så mycket på placeringar under loppet, utan mer på att ta oss i mål och köra vårt eget race. En taktik som föll väl ut.
Varm dusch, kall öl, och ett fantastiskt buffebord tillsammans med de andra 60lagen blev en bra avslutning på en fantastisk dag.
Tävlingen var så grymt välarrangerad från start till mål. All inclusive från det att vi gick på färjan i lördags, tills vi gick av den i måndags. Oerhört smidigt. All cred till arrangörer och funktionärer.

Nu sitter jag hemma i soffan och slickar mina sår. Skavsår. Förutom de, lite allmän stelhet och lite ont i ena hålfoten så känns allt prima.

Återkommer jag nästa år? Förmodligen!