På 3:e dagen uppstånden igen..

Ungefär som en riktigt krisutsfylla, men det är väl 7-8 år sen sist. Nya tider nu.
Numera är jag både gift och pappa till Ville 4,5månad. En liten guldklimp som sover gott om natten.
Nytt efternamn, nytt lag, ny cykel. Ja nytt allt, ni ser ju själva. Inget är sig likt längre.
Inte ens cykelformen är sig lik längre. Tyvärr. Lättja, familj samt återkommande hälsobesvär har satt käppar i hjulen.
Men nu har jag fått vara frisk några veckor i sträck så det blir bättre. Säsongen har nyss dragit igång och hittills har jag och laget hunnit avverka Östgöta, SWE-Cup i Åstorp samt Örestadsloppet.

Simon Galle i laget har varit på hugget och kommit med i alla framgångsrika utbrytningar och en belönades med en fin 4 plats i Örestad. Vi andra har väl inte gjort sådär jätte mycket nytta egentligen. Såklart inte jag själv heller.
För min egen del så var jag inte ens säker på om jag skulle kunna gå med klungan innan starten i Östgötaloppet. Men jag satt med in till mål vilket var skönt att veta inför framtiden. Åstorpsloppet körde jag 75km innan jag hoppade av. Jag hade inte orkat harva runt i 20 mil, och hade inte tid för de heller. Ville skulle ha en liten namngivningsfest på eftermiddagen samma dag, så jag hade en tid att passa. Hade tänkt hänga med i 3 timmar, men nöjde mig med 2h pga misärväder. Men så länge som jag satt med kändes de bra. Även i backarna.

Örestadsloppet blev inte riktigt som planerat. Idel regn även denna dagen. Hoppade över uppvärmningen och hoppades på att de skulle gå någorlunda lugnt i början.
Men nej, så blev det ju inte riktigt. På första varvet, efter 2-3km, gick en lagkamrat i backen. I fallet drog han även med sig ytterligare en referoåkare, nämligen Växjöcyklisten Isac Lundgren.
Jag låg strax bakom och fick nätt å jämnt stopp på mitt ekipage och kunde undvika att köra över dessa bägge herrar. Så jag blev ståendes medans klungan susade vidare. Istället för att börja klättra över högen med cyklister så tog jag de piano och lyfta upp några cyklar. Tim bröt, men isak hoppade upp i sadeln igen och jakten på klungan var igång. Nu fick jag sota för min uteblivna uppvärmning, men det var ju bara att gilla läget liksom. Borra ner huvudet å köra. Klungan var utom synhåll så hurvida vårt jagande var framgångsrikt eller ej visste vi inte.
Att ligga å mata watt sådär en regnig eftermiddag i Skåne är ju den ädlaste formen av cykling. Vi hade de rätt mysigt, om ni frågar mig. Faktiskt. Och efter en dryg timmes jagande var vi ikapp klungan. Nån gång slog de mig att vi kanske skulle skita i de hela å kliva av, men å andra sidan hade jag inget bättre för mig så vi kunde lika gärna mala på. Bra träning liksom.
Väl i klungan så färsökte jag vila upp mig lite. Firade med en gel också. Men ju fler varv som tickade på, desto mer kände jag att benen var rökta sen jagandet. Lyckades precis slita mig med längst bak i klungan när kantvinden var som besvärligast, trots att de inte blåst speciellt mycket. Dessutom så räknade funktionärerna fel på antalet varv. Faktum är att det är inte många tävlingar som jag kört där dom lyckas räkna rätt. Borde ju inte vara så svårt kan man tycka. Inför spurten satt jag i princip längst bak och hade varken ork eller lust att spurta. Men folk vill ju som vanligt göra upp om vem som ska komma 34 eller 35, inte mig emot bara jag slipper vara med. Och i vanlig ordning så är det dessa spurtnissar långt bak i klungan som inte kan hålla sin linje å krokar ihop. Nu såg jag inte vad som hände, men jag lyckas för andra gången denna eftermiddag med andan i halsen undvika en krash med cm-marginal. Denna gången stannar jag inte utan rullar mot mål. Men jag ser att två gröna ninjor, tillika mina lagkamrater i Refero, ligger å sprattlar på asfalten. 4 pers i laget som synar asfalten under 2,5h är bra jobbat.

Nu blir det hårdträning i 2 veckor innan det vankas wendes 2 dagars, där jag förra året vann totalen i seniorklassen med resultaten 2a GP, 1:a tempo, 1:a linje. Men de va senior de som sagt.

Så, detta blev ju en halv roman, men så var de ju 1 år sen jag skrev nått dessutom.
Nästa inlägg blir kortare.. Nu måste jag jobba lite, innan det är lunch.