Förberedelserna hade gått bra och med en god natts sömn bakom mig, kände jag mig stark inför det väntande kraftprovet. Men antingen så hade jag en dålig dag, eller så har jag helt enkelt tränat för dåligt, för redan efter 50km började det kännas i kroppen. Ryggen värkte, höftböjarna började göra ont. Som om jag aldrig cyklat förut. Bara 25mil kvar, detta kommer bli en jävlig dag helt enkelt. Dessutom rejäl motvind ner till Jönköping. Vi hade räknat med att kunna snitta 43-44km/h ner dit, men har svårt att ens marcha på i 40km/h. Vi var inte så många som snurrade runt där framme. 10-12st kanske. Det slet hårt, i alla fall på mig. De första 200km kunde jag bidra till farthållningen, men sen gick det fort utför för min del. Rullade bak i svansen och försökte hålla mig kvar. Att räkna ner de sista 10 milen var mentalt jobbigt. Hade god lust att närsomhelst kliva av å lägga mig i diket å gråta. Lovade mig själv dyrt och heligt att jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG mer skulle cykla runt den där jävla sjön. Mellan 200-260km var de som värst. Dessutom orkade jag inte räkna på om vi skulle klara av 7.30-målet. Men när 40km återstod och vi hade dryga timmen kvar av avsatt tid, så förstod jag att de nog skulle gå vägen trots allt. Livet blev lite lättare. Vi var ca 15 st som höll ihop hela vägen, av 38 startande, och rullade i mål på 7h24min. Just då hade jag svårt att känna nån glädje, det var bara oerhört skönt att få ett slut på lidandet. 07&08 var det roligt att cykla. Det var det _INTE_ i år.
Lite stel i hälsenorna idag, annars inga direkta skavanker. Å det där med att jag aldrig mer skall cykla runt vättern, de har jag nästan glömt bort.
Detta gick åt: 2 maxim gel, 4 vitargo endurance bars, 3x75cl sportdryck, 1x75cl vatten.
